Farväl Kiruna Stadshus XIII

 
Detta näst sista inlägg om Kirunas gamla stadshus innehåller fotografier från rivningen.
 
Som nämnts i tidigare inlägg dröjde det många år innan staden fick ett ”riktigt” stadshus. Förvaltningarna hade under åren samlats i vad som från början var en arbetarbostad och när Kiruna blev stad år 1948 var de redan trångbodda i i den tillbyggda bostaden. Det fanns planer på en förvaltningsbyggnad tidigare och ritningar på en sådan av arkitekten Gustaf Wickman. På grund av olika anledningar blev det aldrig något bygge, till exempel på grund av bostadsbristen i samhällets tidiga år eller regleringar kring byggnadstillstånd som uppstod till följd av krig.
 
Arkitekten Bertil Höök i Luleå hade på uppdrag av kommunen arbetat på ett förslag till förvaltningsbyggnad. Det arbetet påbörjades redan 1946 utan att resultera i en uppförd byggnad. Istället utlystes arkitekttävlingen 1957. Höök deltog i den, men trots två vinnare var det Artur von Schmalensees förslag ”Igloo” som byggdes. Kiruna Stadshus stod färdigt 1962. På grund av förseningar kring klocktornet fick invigningen vänta till den åttonde april 1963.
 
Klocktornet monterades ner och flyttades till sin plats i Kirunas nya centrumkärna år 2017. Året därpå stängde stadshuset för gott. I början på 2019 lämnade kommunen över byggnaden till LKAB och rivningen startade, först invändigt.
 
Fotografierna i det här inlägget togs sommaren 2019. Samma höst var Kirunas stadshus ett minne blott.
 
Källa: Lasse Brunnström, ”Det modernistiska Kiruna” i Kiruna, staden som konstverk (1993), Kiruna Stadshus invigningsbroschyr (1963) samt LKAB.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Arkitektur - Artur von Schmalensee - Bertil Höök - Bilder - Foto - Igloo - Kiirunavaara - Kiruna - Klocktorn - LKAB - LKAB-skrapan - Lappland - Midnattssol - Rivning - Samhällsomvandling - Stadsflytt